Då denna blogg är lite krånglig att skriva i har jag bestämt mig för att flytta. Ni hittar instruktörernas bloggar via följande länkar. Vi är flitiga på att uppdatera våra bloggar dagligen så kika gärna in där varje dag för att läsa vad vi gör samt få tips och råd.
Jag lovade en rapport från kursstarten igår och det ska bli ett sant nöje att avlämna den rapporten!
Ett ord räcker egentligen: kanon!
Det var ett kärt återseende av "gamla" kursare nästan allihop. Alltså behövde jag inte ägna någon tid till att lära mig nya namn. Med endast två nya gick det väldigt fort.
Jag började med att skämta lite med dom om hur duktiga hundarna måste vara nu när dom haft så långt jullov och haft massor av tid att träna. Nja, det hade dom nog inte påstod dom. Men det hade dom nog i alla fall. Jag var sjukt imponerad över dessa hundar som redan första lektionen, trots störning av nya kompisar, jobbade så fint med husse och matte. Så duktiga!
Den spontana kontakten när dom traskade runt på träningsplanen fick jag höja svårigheten på nästan direkt för här hade vi hundar som inte hade ögonen för något annat än sin ägare. Hundens av och påknapp där hunden skulle snabbt utföra någon övning när vi bröt leken. Inga problem alls. Hundens val där hunden ska be om lov. No problems.
Man ska komma ihåg att vi talar om väldigt unga hundar som precis gått valpkurs.
Den viktiga filten tränades så klart också. Slappna av där var inga problem för någon hund. Deltagarna är dessutom superduktiga på att själva ta paus och låta hunden slappna av på filten när hunden behöver det.
En stoor engelsk mastiff, den underbaraste hund i världen, som har mer hormoner än hjärna för tillfället, förlåt Harry, jobbade mitt ibland alla avslappnade hundar på filtarna med sin husse och var såååå duktig. Denna hund har vi kämpat med ett tag, vilket varit ett sant nöje, eftersom han inte haft så stort intresse av att hålla kontakt med sin ägare. Innan jul testade vi ett nytt koncept som husse jobbat med och vilket resultat!!
Jag måste här berömma ägarna till denna hund som inte gett upp och tagit till andra otrevliga metoder utan med största tålamod gett sin hund den tid han behövt och behöver. En hund som vuxen ska väga 80-100 kg måste man ha god hand med och jag är så glad att han slipper hårda tag för att uppnå detta. Med det tålamod som hans ägare uppvisar och den kärlek man ser finns där kommer han att bli den finaste av finaste hundar när han är färdig. All heder åt såna hundägare!
Min kursstart kunde inte börjat bättre. Min känsla i kroppen när jag packade ihop och körde hem behövde jag så väl just nu. Lycka är det rätta ordet!
Idag är det start för kurs nummer två och jag har ingen anledning att tro annat än att det ska bli lika bra som igår. Det är nästan bara "gamla" kursare där också och lika underbara hundar och ägare.
Introduktionskvällen inför kursstarten är avklarad och som vanligt fick jag sitta och njuta av en av de bästa föreläsarna jag känner. Min kära vän och kollega har en förmåga att få folk att lyssna. Nu är ju förstås alla som är där väldigt intresserade men det är en konst att få människor att vilja lyfta från stolen för att sätta igång att klicka sina hundar med detsamma. Man kunde nästa se hur dom redan i tankarna var igång. Underbart!
Som vanligt blev det en liten diskussion om "alfarullningar" och tikens "hårda" tag med valparna. Som vanligt slog hon hål på de argument folk kom med som inte stämmer överens med verkligheten. Tiken är inte hård mot sina valpar! En tik med valpar ska ha en trygg omgivning och har hon det är hon väldigt snäll med sina valpar. Det förekommer ingen "fostran" från tiken i den mening att hon trycker ner dom och biter valparna.
De som argumenterade blev ganska snart tysta och såg ut som om dom hade lärt sig något. Det fanns faktiskt ingen som såg skeptisk ut efter M:s utlägg om sin egen uppfödning och sina erfarenheter därifrån. Många satt och nickade medgivande. Kanske fick en och annan valp från och med nu slippa detta när husse och matte kom hem till sin älskling igen. Tack vare sin nyvunna kunskap som förmedlades på ett ypperligt sätt.
Vi hade möjligheten att köpa en riktigt god fika medan vi lyssnade. Jag satte i mig en av de godaste kakorna jag ätit och mumsade njutningsfullt medan jag satt i en väldigt trevlig miljö med rummet fullt av hundälskare. Kan det bli bättre? Tror inte det.
Massor av frågor besvarades både i grupp och enskilt. Vi fick jobba ganska mycket. Det är mycket man undrar över när man har valp. Även de med äldre hundar som hamnat lite snett och ville ha hjälp fick det.
Som vanligt kunde man konstatera att det ofta beror på stress orsakad av alltför långa promenader och spring när hunden varit valp. Den viktiga vilan har blivit förbisett och man har haft tron att man ska trötta ut valpen med mycket motion. Därför är det viktigt att man går valpkurs tidigt i valpens liv. Så man inte hamnar där. Förebygga. Så slipper man lägga en massa energi och arbete på de problem som uppstår för att man gjort saker av okunskap. Valpkurs skulle vara obligatorisk! För alla! För dom som inte haft hund tidigare och behöver få kunskap om hur hunden fungerar men även för dom som tycker att dom kan mycket om hundar. Det är ju inte bara för hundägarens skull man går valpkurs. Valpen behöver det så väl.
Som sagt nu är vi igång igen och jag längtar till nästa vecka när kurserna sätter igång. Jag får jobba lite idag med en privatlektion där en hund inte är så snäll med sina kompisar och jag ska ta reda på varför. Alltid lika spännande.
Nu kör vi! Härligt!
I dag måste jag blogga lite om varför jag vill att alla valpar ska få möjlighet att gå valpkurs samt inlärning av den viktiga övningen "filten".
Arbetsåret avslutades med en helt underbar valpkurs på Lodjurets Hunddagis i Malmö. Här har vi lyckan att träna inomhus där det är varmt och ombonat. Vilka framsteg dem gjort!!!!! Jag ser att mina mål med kursen är på väg att uppfyllas.
Jag ser valpkurs och hundens fortsättning så här (Förlåt...det är förmänskligat).
På valpkursen lär hunden sig hur alfabetets bokstäver formas och låter.
På vardagslydnaden lär sig hunden sätta ihop bokstäverna till ord och korta meningar. Lär sig ljuda orden. På Allmänlydnad och övriga sk aktiveringskurser lär sig hunden göra långa meningar och läsa med flyt. En bra jämförelse eller hur? Så vad händer om man går valpkurs och känner sig nöjd med den??? Vad hade hänt med oss människor om vi bara fick gå första klass och sen inget mer??? Samma för hunden. Hunden bör vara på kurs tillsammans med sin förare/familj fram till den är minst 1 år. Under denna tiden har hunden den allra bästa inlärningsperioden och denna tiden kommer man aldrig någonsin få tillbaka. Det är under denna tid man ska forma sin hund till den vuxna individ man önskar. Det är 1 år av "jobb" en dag i veckan. När man köper sin hund har man väl köpt den av den anledningen att man ska ha en kamrat att promenera med, att träna med, att vara aktiv med mm... Varför går då inte alla kurs under hela hundens första år undrar jag och många med mig... Varför har man inte tid och lust att ägna en kväll i veckan åt att vara tillsammans med den goda kamrat man skaffat sig??? Säger man till sina barn när dem blir stora nog för aktiviteter en gång i veckan... jag har inte tid så du får inte gå på några aktiviteter? Nä, det tror jag inte någon förälder gör för det är något vi är beredda på när vi skaffar barn, att den tiden kommer. Är vi inte detsamma när vi skaffar hunden??? Jag har i alla fall skaffat mina hundar för ett intresse och en hobby, inte bara en kamrat att ta promenader med. Jag har ansvaret att se till att mina livskamrater får både fysisk och psykisk aktivitet som dem gillar. Jag promenerar med mina hundar OCH jag tränar med mina hundar. Inte bara en kväll i veckan utan många kvällar men det är jag. Är man aktiv tillsammans med hunden och gör det hunden gillar åtminstone en kväll/vecka är jag fullt nöjd :-)
Målet med valpkursen är att hunden ska kunna grunderna i följande:
- Kontakt och följsamhet med föraren.
- Social kompetens med artfränder och andra människor.
- Störningssäker
- Behålla en position (sitt kvar, ligg kvar och stå kvar).
- Förbudsordet
- Uppmärksamhet
- Arbetsglädje och motivation
- Hantering
För föraren ska följande kunskap inbringas:
- Läsa hunden
- Hitta rätt form av belöning beroende på vilket resultat man önskar.
- Riktning av belöningen.
- Kroppsspråket vid träning
- Aktivering för rasen
- Vägleda hunden.
Många väljer att inte gå valpkursen pga att man kanske har många hundar hemma, att hunden har många lekkamrater mm men hur tränar man då ovanstående??? Valpkursen är inte för att hunden bara ska lära sig leka även om det är en del utav kursen (social kompetens med artfränder) men det är inte det som är det viktiga. Hunden måste från tidig ålder lära sig att bli sk störningssäker och att gå valpkurs är en otroligt bra början.
I går på valpkursen (även på måndagens kurs) la vi mycket vikt på att verkligen få övningen "filten" till att fungera samt hanteringsträning. Och minsann... jag kan nog säga att nästan alla i mina kurser nu faktiskt kan "filten"! Detta till min stora lycka. Filten innebär att hunden vet att den ska på kommando "filten" gå till filten och lägga sig där och slappna av. Där ska den vänta tills vi ger ett nytt kommando eller säger frikommando. Filten blir en trygg, varm och avslappnande plats för hunden. Kan användas i såååååå många lägen.
Husse Timo och underbara Kira fick verkligen till denna övning igår. Jag filmade och jag har fått tillstånd att lägga ut filmen på bloggen. Se, lär och njut! Det finns fler deltagare i lokalen så det är inte Timo som klickar hela tiden ;-)
Kira har inte fått kommando att stanna kvar utan den lär sig att ligga kvar oavsett störning med hjälp av belöningar riktade på rätt sätt. Visst ser det snyggt ut? Kommandot lägger vi på när Kira kan beteendet fullt ut (oavsett störning samt i varierad miljö).
Vi tränade också hantering. Hantering som är så viktigt. Målet är att hunden ska kunna vara stilla "oavsett" vad jag gör med hunden. Läxa är att vid nästa kursgång ska jag kunna gå fram till hunden och titta på hundens tänder. Hunden ska på förarens kommando "stilla" frysa och vara still. Spännande. Här ser ni en film på när jag tränar just hantering med min egen 6-månaders Schapendoestik Fei.
Du milde vad trötta hundar vi fick. Dem sov som små grisar under hela teoripasset. Helt slut. Jag kände mig nöjd :-)
Jag hoppas jag inspirerat dig till att anmäla dig och din hund till en kurs hos oss och även inspirerat till lite "julträning" med din hund.
Hoppas vi ses i januari när vi kör igång våra nya kurser.
Önskar dig en trevlig dag före dag före dag före dag före dopparedag!
Nu börjar lite längre ledighet för många hundägare närma sig. Det är paus i hundkurser och man behöver ha lite tips på vad man kan träna med hunden hemma i köket.
Jag har skrivit ett litet inlägg på min andra blogg och där har jag också lagt inte lite film på "sitt i låda" och hanteringsträning. Trippa gärna vidare och titta på filmen. Maila mig gärna resultatet så lägger jag upp filmen här på bloggen.
Jag ska inte tråka ut er med min deppighet idag. Jag lovar. Istället ska jag ta upp ett ämne som cirkulerar lite just nu och det är olika hundskolor och dess kompetens. Det är inte lätt för den enskilde att veta om den hundskola man tänker anmäla sig och sin hund till har kompetenta instruktörer. Det är en djungel där ute. Det är idag för de flesta självklart att gå kurser med sin valp och många fortsätter sedan upp till vuxen ålder för att man ska få en bra grund att stå på och det är skitbra. Det ställs ganska höga krav på hundägare idag. Hunden får inte göra det och hunden får inte göra detta och allt ansvar ligger på hundägaren. Så ska det vara också. Vi har totalt ansvar för vad hunden gör.
Om instruktören är utbildad av IMMI kan man egentligen bara vara säker på att utbildningen har varit i positiva metoder men om instruktören sen är bra är en helt annan fråga. Jag har tagit upp detta förr men det tål att upprepas. Det finns inga regler för vem som får kalla sig för instruktör och det är inte lätt för den stackars hundägaren att veta om man hamnat hos en kompetent instruktör förrän man redan har börjat kursen. Man kan skriva hur mycket som helst på sina hemsidor och flasha med både det ena och det andra men vad säger det egentligen? Idag är det lättare eftersom vi faktiskt har möjligheten att presentera oss på våra hemsidor men hur vet jag som hundägare att den instruktören passar just mig.
Det är inte säkert att jag är en bra instruktör bara för att jag kan fylla sida efter sida med alla utbildningar jag gått. Många, många har ett förflutet i brukshundsklubben och det är inte positivt för t ex mig. Brukshundsklubben är tävlingsinriktad och det är jag inte ett enda dugg intresserad av. Har aldrig varit. Marscheringslydnad vill jag inte ha. Jag vill ha en fungerande vardagslydnad där hunden lär sig att samarbeta med mig och fungera i min vardag medan en annan kanske har andra mål. Lägg noga märke till att jag inte nervärderar brukshundsklubben här. Det passar bara inte mig. Hur ska jag då veta vad som passar mig? Det är inte lätt.
Hur ska jag göra för att hamna rätt? Hur ska jag veta om instruktören är kompetent?
Går du och väntar på din valp besök olika hundskolor! Hos oss är man mer än välkommen och besöka oss på våra kurser. Det finns dom som inte tillåter detta och då säger jag bara anmäl er inte dit! Om man inte vågar släppa in folk för att titta och bilda sig en uppfattning om det passar är det något som är fel och man tar då inte hänsyn till hur viktigt det är att man hamnar rätt med sin valp.
Vilka metoder vill du använda när du ska träna din hund? Det behöver inte handla om hårda eller mjuka metoder även om det är det viktigaste ställningstagandet man måste göra innan man anmäler sig. Det kan även handla om olika synsätt på hunden. Det finns dom som använder sig av mjuka metoder och trots det inte tar hänsyn till hur hunden lär. Där resultaten är viktigare än att hunden har kul medan den lär.
Det är som sagt en djungel där ute. Hundskolor har poppat upp som svampar de senaste åren och det sätter höga krav på oss som jobbar med det här. Hur många gånger har jag inte stått med en ledsen hundägare som kommit till oss efter att ha fått hunden och sitt hundägande förstört för att man hamnat hos en hundskola som arbetat med metoder som gjort hundägandet till en plåga. Där man upptäckt försent att de metoder man använt där gjort att man har kommit helt snett med sin hund. Eller som kommer och klagar över att man inte lärt sig någonting för att kursen enbart handlat om att leka med hunden. Man har inte kommit någonstans alls. Det är lika illa som det första exemplet. Skillnaden är att det kan vi ganska lätt göra något åt. En hund som blivit rädd för sin ägare tar lite längre tid att reparera. Men det går!
Jag som instruktör har uppgiften att ta reda på hur min deltagare ser på sitt hundägande och anpassa mig därefter. Till en viss gräns. För min del är hårda tag uteslutet på mina kurser men visst måste jag ta hänsyn till hur deltagaren vill ha det. Så klart! Jag tror att det är lika viktigt att vara en god människokännare och ta hänsyn till den enskilda hundens förmåga som att kunna visa upp en bra utbildning för att ge deltagaren en bra start på sitt hundägande. I grunden måste jag givetvis ha kunskaper om hunden och träningen av densamma. Jag måste dessutom kunna nå ut med det. Pedagogiken är en viktig del av vårt jobb. Jag kan vara hur duktig som helst vad gäller träning av hund men om jag inte kan nå ut med mina kunskaper är det inte mycket värt.
Utbildning i all ära men jag måste nog säga att det jag lärt mig mest av är alla de hundar som jag träffar på mina kurser och framför allt mina egna hundar. Ett stort intresse för hur hunden fungerar och hur den uttrycker sig är viktig. Att vara flexibel och kunna hitta lösningar på problem är en förutsättning. Där kommer utbildning in men även sunt förnuft. Har man levt med hund så länge som jag gjort har man lärt sig en hel del av att leva tillsammans med hunden.
Det finns en del kända tränare som skryter med att dom aldrig läst en bok. Som sätter en stor ära i att man "bara har det". Den typen av hundtränare ger jag inte mycket för. Om man inte tar till sig utvecklingen som hela tiden sker i hundvärlden stänger man också dörren för allt det vi hela tiden lär oss genom forskningen som hela tiden hittar nya saker som gör att vi kan utveckla vårt sätt att arbeta efter hur hunden fungerar.
Så visst är det viktigt att vi hela tiden vidareutbildar oss i allt det nya som dyker upp. Man får inte vara så självgod att man säger att man kan allt. Herregud, jag har sysslat med hund i många år men lär mig något nytt varje dag! Hundarna lär mig saker om inget annat.
För att sammanfatta det jag vill komma åt. Var nyfiken och frågvis när du ska välja hundtränare. Det handlar inte bara om att man kan visa upp en massa fina papper om utbildningar. Det är så mycket mer. Tränarens syn på hunden. Tränarens förmåga att nå ut med den kunskap den besitter. Kemin mellan er är viktig. Om det inte känns rätt välj att gå till någon annan. Gör ett besök! Hos mig är du mer än välkommen!
Gårdagen bestod av hundträning i kyla och rusk. Det var dags för den pågående kursomgångens stadsträning. Alla grupperna samlas i Lund och i gemensam trupp går vi en sedan tidigare planerad runda vid Centralstationen.
Eftersom bloggen krånglar och jag plötsligt inte kan lägga upp bilderna här så måste jag skicka dig vidare till min blogg från kennelsidan. Där kan du se bilder och läsa om träningen.
Vi var så glada att det var så många som kom denna dag trots att vi alla befinner oss mitt i julstöket. Men hunden bryr sig inte om ifall det är sommar och sol eller vinter och köld. Den vill ut på sina aktiviteter i alla fall.
Gårdagskvällen blev lugn med god middag och sova på soffan ;-)
Hundsport dimper ner i brevlådan och det första som möter mig är en artikel av Fredrik Steen som sågar mig och många med mig vid fotknölarna. Tack för det.
Käre Fredrik.
Jag har sett dig stå i ett hörn på en konferens i Stockholm putande med läppen, tjurig som en liten barnrumpa för att någon haft mage att kritisera dina tvmetoder. Uttalandena du gjorde där var så barnsliga att min aktning för dig sjönk till noll. Jag ska inte sjunka till din nivå men en sak ska du veta: många, många kommer väldigt långt med sina hundar genom att använda sig av, för hunden, rättvisa metoder, utan att använda sig av korrigering i form av "nej" när hunden gör "fel".
Du borde veta att allt hunden gör är rätt ur hundens sätt att se på det. Vårt jobb är att lära hunden att agera enligt hur vi vill ha det. Att använda ord som "nej" och "fy" i det läget är inte rättvist! Det vore som om jag tvingade dig att läsa en manual på kinesiska och bli förbannad när du inte klarar av det. Alltså använder vi inte "nej" i inlärningen. Aldrig! Det är inte rättvist mot hunden. Om hunden inte gör rätt. Träna mer och vid behov ändra din träning. Positivt! Ska man använda sig av bestraffning ska man ha djävligt klart för sig vad man sysslar med! All bestraffning sker på bekostnad av relationen. Hunden kanske slutar för ögonblicket men den har inte lärt sig ett skit! Tro inte att du blir en ledare när du använder dig av bestraffning. Läs något av vad kända forskare som t ex Per Jensen skrivit. Jag tror du behöver det!
Exemplen du tar upp i början är rent ut sagt löjliga.
Exemplet där du säger att hunden aldrig gör rätt ifrågasätter jag starkt. Klart den gör!
Se hunden! Hur stort avstånd måste jag ha till en början för att hunden ska klara av att jobba med mig?
Jag vägrar tro att det enda hundpsykologen sagt är "ingen korrigering, bara belöning". Jag är hundra säker på att dom fått tips och råd för hur dom ska jobba med hunden i övrigt också. Annars är det en riktigt dålig hundpsykolog och det kan man inte såga alla andra psykologer för.
Problemet är att man inte har tålamod. Man vill ha snabba resultat! Om hunden, som du säger, avlivas för att man inte kommit i mål beror inte på att man inte använt sig av korrigeringar! Det beror på att man inte lagt ner tillräckligt mycket arbete för att nå målet!
Jag blir rent ut sagt förbannad när du kallar det för okunskap. Inget kan vara mer fel. De flesta av oss som håller kurser med positiva metoder har ett stort intresse för etologi och håller oss uppdaterade med de senaste rönen för att förstå hunden bättre och därmed kan vi hålla våra kurser i en anda där vi sätter hunden i första rummet. Inte vår bekvämlighet där vi ska ha hunden att fungera som en maskin och inte som den individ den är. Nämligen att den får vara hund samtidigt som den lär sig att fungera i den förvirrande värld dom tvingas leva i. Det kan man om man har tålamodet, är konsekvent samtidigt som man är snäll mot hunden.
Om man stöter på problem, det gör de flesta av oss, måste man analysera och ta reda på varför hunden gör som den gör. Är hunden aggressiv måste man ta reda på varför. Om den "bär sig åt". Varför? Det finns en anledning. Att inte arbeta med anledningen utan bara ta till korrigering är fatalt. Det finns inga snabba lösningar. Det blir på hundens bekostnad och problemet kommer tillbaka. Tro mig!
Lär jag inte mina hundar ett nej då? Klart jag gör! Men jag skulle aldrig drömma om att använda det när jag tränar hunden! Då ska det bara vara positivt. Basta! Jag når mina mål ändå. Om jag gör mitt jobb!!!
Du säger att vi ska sätta oss på skolbänken igen. Kära Fredrik. Det gör vi hela tiden! Har du funderat på att sätta dig själv där? Kanske du kunde lära dig något du också.
När våra barn var små läste vi ofta Alfons Åberg för dom. I en av böckerna har Alfons och hans pappa tråkigt och farmor säger "det är bra att ni har tråkigt!" Det är så sant så.
För att uppskatta de roliga stunderna måste man ha lite grå vardag emellan.
Detta gäller även för våra hundar. Hur ofta har jag inte fått höra hur lyckligt lottade mina hundar är som får springa fritt ute på enorma beteshagar och skogar varje dag. Just det! Varje dag! Det är inte någon extra krydda i deras vardag. Det är den grå vardagen för dom. Nu tror jag inte att hundar behöver lika stor variation av tillvaron som vi. Mina hundar uppskattar säkert att få ha den frihet dom har till vardags men även jag måste göra andra saker för att dom ska få en varierad tillvaro. I mitt fall blir det en runda in till byn för en promenad på gatorna där eller en runda till havet där man visserligen också får springa fritt men där man emellanåt möter andra hundar och människor. Något vi aldrig gör på rundorna här hemma. Nyttigt!
Detta kan vi ta med oss in i själva träningen också. Genom att se till att själva träningen är det som är det lilla extra och pauserna är den lite grå vardagen. Om pauserna är det som är kalaset hur motiverad blir hunden på själva träningen då? Vi avbryter visserligen träningen för lite rolig lek ibland och det är nödvändigt för att hunden ska få rensa huvudet lite men om vi gör pauserna lite tråkiga blir hunden betydligt mer motiverad på att jobba.
Sen kan man även använda pausen till en belöning för att hunden jobbat bra. Om nosa i marken är en sak som hunden älskar varför inte använda det som belöning? Jobba - varsågod och nosa!
Hund som är svårmotiverad? Hitta det som motiverar din hund till att jobba. Det gamla tjatet: vad tycker din hund är en belöning? Är det en bit godis? Är det att få leka med en annan hund? Är det att få gå och nosa? osv.... Det är alltid hunden som bestämmer vad som är en belöning. Tycker den inte om oxfilé kan jag stå där med min fina köttbit och vifta. Hunden ser det inte som en belöning trots den dyra prislappen.
Men åter till dagens fundering. Om vi gör pauserna för roliga finns risken att hunden tycker träningen är tråkig. Pauserna är ju så mycket roligare! Har man en hund som inte vill ta spontan kontakt med mig kan man använda sig av detta. Vill du inte hålla kontakt med mig så blir det trååååkigt! Bind upp hunden i ett träd och låt den stå där och ha tråkigt. Hund tar kontakt. Gör en enkel övning. Bara en upprepning! Paus. Efter hand kommer man att kunna öka tiden hunden jobbar när hunden förstått att det lönar sig att hålla kontakt annars blir det tråkigt. Se till att belöningen blir uppskattad av hunden när den jobbar bra och se till att det blir väldigt trist om den inte bryr sig om dig.
Nu har jag inte själv detta problem eftersom mina för det mesta älskar att jobba. Om dom av någon anledning inte vill struntar vi bara i det. Då gör vi det en annan gång. Det kan jag göra eftersom dom för det mesta hoppar av glädje när jag tar fram godisväskan för att vi ska jobba. Alla kan ha en dålig dag då man inte mår så bra eller helt enkelt inte har lust. Det tycker jag även hundar kan få ha.
Jag läser just nu en bok av en av mina stora favoriter Per Jensen. Hundens språk och tankar. Per Jensen är etolog och jag har haft den stora förmånen att fått lyssna på honom vid flera tillfällen. Han är en forskare som dessutom är en härlig föreläsare. Det är inte alltid så. Jag har suttit och lidit mig igenom föreläsningar som visserligen har haft intressanta ämnen men den som talat har liksom inte nått mina öron.
Det är svårt det där. När tabeller och statistik kommer på tavlan gäller det att man kan trollbinda publiken. Då behövs karisma och charm. Per har båda delarna anser jag. Kanske lite för att jag är så oerhört intresserad av själva ämnet. Det underlättar liksom.
Jag har några "hjältar" i min lilla hundvärld. Per är en av dom och Anders Hallgren är en annan. Björn Forkman sällar sig numera till den skaran även han efter att jag lyssnat på honom för ett litet tag sedan. Även han är etolog.
Gemensamt för dessa herrar är att alla hävdar med seriös forskning i ryggen att det finns ingen dominant hierarki i vargflocken. Alfavargen styr inte sin flock med total kontroll där ingen vågar ta egna beslut och handla därefter. Han trycker inte ner eller hämmar andra flockmedlemmar. Det skulle vara fullständigt fatalt för gruppen. I flocken behövs alla lika mycket. Var och en till sitt. Den som är bra på att jaga leder jakten. Den som är bra på att hålla vakt gör det och så vidare. Flockledaren är en viktig medlem som man ser upp till för att han har koll på läget.
Hierarkin kommer underifrån. Inte ovanifrån. Man är rädd om ledaren för att han är viktig för gruppen inte för att han är dominant.
Trots detta är det så många som håller fast vid det gamla förlegade sättet att se på detta. Gammal forskning bedrevs på vargar som levde i fångenskap och där är det ett helt annat läge. Man har kommit så mycket längre idag. Forskningen har gått framåt. Med stormsteg. Då blir man så ledsen när man hör saker som att tiken ruskar om sina valpar för att hålla dom i schack eller att hon trycker ner valpen för att den ska underkasta sig tiken. Inget kan vara mer fel! Tiken är oerhört tålmodig och den enda gången hon "tar i" är när hon ska vänja av valpen från att dia.
Detsamma gäller de vuxna flockmedlemmarna. En medlem som är nedtryckt och inte vågar ta egna initiativ är värdelös för flocken och dessutom kan den utsätta flocken för fara i skarpt läge. Alla har samma värde i flocken. Man kan inte ta ledarskap! Man ger ledarskap till den som förtjänar det!
Hur kan vi föra över detta beteende till oss som hundägare. Jo, genom att vara lugn, trygg, tålmodig och alltid ha koll på läget! Då får vi ledarskap! Ett ledarskap vi inte behöver bevaka genom att använda oss av orättvisa metoder.
De som trycker ner sina hundar eller använder sig av ännu värre saker har inte ledarskap! Icke! Dom har möjligen en hund som är rädd och mår dåligt och som inte vågar göra något på egen tass men den ser inte upp till sin "ledare"!!
Är ledarskap viktigt för dig måste du förtjäna det. För mig är inte ledarskap viktigt. I min flock får gärna hundarna ta egna initiativ. Jag tänker inte så mycket på att jag måste vara ledare. Det gör inte vargflockens ledare heller. Har jag koll på läget ger mina hundar mig ledarskap. Tänk efter. Det är vi som ser till att flocken får mat. Det är vi som tar initiativ till aktivitet. Det är vi som har koll på vem som kommer in i lyan. Det är vi som ser till att flocken är skyddad från fara. Vips, ledarskap! Utan att vi behöver trycka ner eller hota.
Visst är det fint!
Tänk att det finns så många som fastnat och stannat i det förlegade när dom kunde fått ett hundägarskap där hunden har ett värde och är lycklig. Är dom rädda för att tappa kontrollen? Känner dom ett behov av att utöva sin makt över en annan varelse? Ni som har en annan åsikt snälla hör av er. Jag vill så gärna försöka förstå ert sätt att se på saken.